I senaste numret av medlemstidningen presenterar vi två mycket intressanta forskningsprojekt. Det ena är en möjlig medicin mot augmentation, så kallad överdoserings-WED/RLS. De bästa medicinerna mot WED/RLS som vi har är dopaminpåverkande. Tar man för mycket av dem kan man istället få ökade WED/RLS-symtom. De flesta läkare vet inte detta så många får rådet att ta en tablett till, vilket bara gör det värre. Nu har en forskare i USA fått patent på en substans som kan förhindra att symptomen ökar, vilket kan komma att underlätta livet för väldigt många WED/RLS-drabbade. Det andra projektet handlar om järn. Vi vet att järn är viktigt för produktion av dopamin, och vi vet också att vi WED/RLS-drabbade behöver mer ferritin i cellerna än friska människor. Det mäts i mikrogram per liter blod och vi ska helst ha mer än 100 µg, undre gränsen för friska ligger runt 12–20 µg. För att få upp ett lågt värde krävs intravenös järnbehandling.
Man får ligga med dropp i armen en halvtimme. Här uppstår två pedagogiska problem.
Problem 1: Att övertyga läkaren om att järn- värdet, som ligger inom referensvärdena för friska människor, är lågt och behöver behandling.
Problem 2: Att få läkaren att acceptera intravenös järnbehandling. För ett antal år sedan varnade myndigheterna för detta eftersom dåtidens järnlösning kunde ge allergisk chock och det hände att folk dog.
I dag menar många läkare att det inte är farligare än de vaccinationer man gör på barn. Dock föreskriver Läkemedelsverket utökad övervakning trots att allvarliga biverkningar numera är sällsynta. Kanske kan forskningsprojektet leda till andra behandlings-metoder som inte möter dagens motstånd inom vården.
Sören Hallberg, tidningen Rastlös nr 4 2020
