Ferritin särskilt viktigt vid RLS
Järnnivån i hjärnan har stor betydelse vid WED. Hos friska människor kan värdena vara mycket olika utan att det innebär något problem, men vid WED kan låga nivåer förvärra eller till och med vara orsak till besvären.
För att ta reda på järnnivån i hjärnan mäts oftast ferritinnivån i blodet. Den ger visserligen inget direkt mått på järnnivån i hjärnan, men den är lätt att mäta och ger en bra indikation. För en frisk person räknar man allt mellan 10 och 150 mikrogram per liter som normalt för kvinnor och allt mellan 30 och 350 mikrogram per liter som normalt för män, men WED-patienter bör ha nivåer i de övre delarna av intervallen.
För 15 till 20 år sedan satte man ofta den nedre gränsen för ferritin vid WED/RLS till 45 mikrogram per liter. Numera anger man ofta 75.
2018 publicerade en grupp ledande forskare inom International Restless Legs Syndrome Study Group, IRLSSG en bred vetenskaplig genomgång av hur man kan höja järnnivåerna i hjärnan till de nivåer som bör nås hos WED-patienter. Underlaget och slutsatserna publicerades i den vetenskapliga tidskriften Sleep Medicine, nr. 42 (se länk nedan). I den artikeln förordar man bland annat 100 mikrogram som ett nedre gränsvärde för WED-patienter.
Huvudförfattare var RICHARD P ALLEN som är professor i neurologi vid Johns Hopkins universitetet i Baltimore i USA och en av de främsta internationella experterna inom området.
Jag träffade honom vid den europeiska expertorganisationens EURLSSG:s möte i december 2019, och fick då tillfälle att ställa några frågor:
– I artikeln förordade vi 100 mikrogram per liter som ett lämpligt målvärde, men idag skulle jag till och med förorda 150, sa Richard Allen.
Han betonade också artikelns slutsats att det ofta inte räcker med anpassad kost och järntabletter för att nå den eftersträvade nivån. Kroppen har flera ”spärrfunktioner” innan järnet når hjärnan. Järn i mat eller tablettform tas inte utan vidare upp av blodet, och det järn som finns i blodet går inte direkt vidare till hjärnan. Artikeln innehåller därför tydliga förslag både för provtagning och behandling.
En viktig slutsats är att man i flera fall behöver ge järnet intravenöst för att komma förbi de olika ”spärrfunktionerna”. Tidigare har detta ansetts vara riskabelt, men efter en bred genomgång av för- och nackdelar med olika former av intravenöst järntillskott konstaterar forskarna att de risker som funnits med äldre typer av järninfusioner inte längre behöver vara aktuella.
Artikeln innehåller även rekommendationer för behandling av barn med stora WED/RLS-besvär.
Text: Sören Berg
Läs originalartikeln på engelska. Öppnas som PDF i egen flik. Klicka här.