Basfakta om RLS, restless legs syndrome
Känner du obehag, krypningar, pirrningar eller rent av smärta när du försöker vara stilla? Gör rastlösa ben det svårt att sova? Kan det vara svårt att sitta stilla på flyget, tåget, teatern, bion eller till och med hemma vid middagsbordet? Lättar eller försvinner besvären när du rör dig, men bara för stunden? Här nedan kan du få svar på dina frågor om RLS.
1. Vad är RLS?
2. Vad beror RLS på?
3. Egenvård vid RLS – vad kan man göra själv?
4. Medicinsk vård vid RLS
5. Vart kan man vända sig med frågor om RLS?
6. Mer om RLS
Texterna på denna sida
Texterna på denna sida är publicerade i Rastlös nummer 1/2 2026, ett specialnummer som vi har satsat lite extra på, för att ge en så bred och samlad bild av RLS som möjligt. Vår intention är att detta nummer ska ersätta vår tidigare broschyr ”Har du obehag i benen”. Texterna är granskad av docent Jan Ulfberg.
1. Vad är RLS?
Det typiska för RLS, Restless Legs Syndrome, är att man får obehag som gör det nästan omöjligt att vara stilla, och att detta obehag försvinner eller åtminstone lindras påtagligt vid rörelse.
Obehagen brukar kännas mest djupt inne i underbenet, men de kan upplevas även i andra delar av kroppen. Besvären är oftast värst på kvällar och nätter, men de kan förekomma även andra tider. Störd nattsömn brukar vara det allvarligaste problemet. Det finns inget specifikt prov som kan fastställa diagnosen.
Det är vanligt att besvären kommer i skov, där vissa perioder är svåra medan andra är ganska problemfria. Ibland kan man hitta yttre orsaker; till exempel i hur man sovit, ätit, stressat, tränat, inte tränat eller på annat sätt ändrat något, men många gånger är det svårt att hitta någon tydlig förklaring till upp- och nedgångarna.
Besvären förekommer i alla åldrar. Både kvinnor och män kan vara drabbade, men besvären är vanligare bland kvinnor. Många kvinnor upplever problemen särskilt i samband med graviditet.
Förr trodde man att RLS inte debuterade förrän i medelåldern, men det berodde på att diagnosen sällan ställdes för unga personer. Ibland kallade man då istället besvären för ”växtvärk”. Nu finns det internationell forskning som visar att RLS inte är ovanligt hos barn, och att symtomen kan likna sådana som förekommer vid neuropsykiatriska besvär. Besvären kan förvärras med åldern, men det finns än så länge inte mycket forskning om RLS hos äldre.
Måttlig RLS
Det kan vara svårt att sitta stilla och nätterna är ibland svåra. Rastlösheten lindras av rörelse, men därefter kan det ändå ta tid innan man får nattro. Med olika typer av egenvård kan man ändå klara sig ganska bra.
Besvärlig RLS
Rastlösheten är något man tänker på nästan varje dag. Den lindras visserligen av rörelse, men den återkommer gång på gång när man försöker återgå till vila. Nattsömnen är ofta dålig. Egenvård kan lindra, men räcker inte. Medicinsk behandling kan ofta ge bra hjälp.
Svår RLS
Allt som kräver stillasittande eller liggande är svårt. Nattsömnen är kraftigt störd. Rastlösheten kan kännas i hela kroppen och nästan hela dygnet. För en del personer kan det gå så långt att man får självmordstankar. Medicinsk behandling kan oftast ge god hjälp även i dessa fall, men den löser sällan alla problem.
Gränserna är inte knivskarpa. Skillnaderna handlar inte heller enbart om besvärens styrka, utan även om deras typ: Kopplingar till smärta? Nattliga kramper och benrörelser? Bara i benen eller i hela kroppen? Samma läkemedel och behandlingar kan fungera olika för olika personer.
Illustrationer: Åsa Westlund Eriksson
2. Vad beror RLS på?
RLS är ett syndrom, vilket betyder att det är en kombination av symtom som ofta förekommer tillsammans, trots att de kan ha olika orsaker.
Det finns en hel del kunskaper om hur RLS fungerar, men eftersom det fungerar på olika sätt för olika personer kan det kanske finnas olika former av RLS som orsakas av olika faktorer.
- Kroppens dopaminsystem har en nyckelroll.
- Det finns en tydlig ärftlig faktor och det bedrivs en hel del genetisk forskning om RLS, men sambanden är inte entydiga.
- Järnbrist i hjärnan har ofta stor betydelse.
- Andra bristtillstånd kan också ha betydelse.
- Vissa läkemedel kan förstärka eller rent av orsaka besvären.
- Livsstilsfaktorer kan ha stor betydelse, på olika sätt för olika människor.
- Det finns teorier om att lokal syrebrist kan ha betydelse.
- Det pågår forskning om att problem i magtarmkanalen kan orsaka/påverka RLS.
Ibland talar man om en skillnad mellan sekundär/symtomatisk och primär/idiopatisk RLS, där den symtomatiska har känd orsak, medan den primära inte har det. Men den uppdelningen kan förändras när kunskaperna om orsaker vidareutvecklas
Internationella klassifikationssystemet för sjukdomar och hälsoproblem
I det internationella klassifikationssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, ICD [1], har RLS i den senaste versionen ICD-11 koden 7A80. Inledningssiffran 7 anger att koden placerats i gruppen sömnstörningar. Socialstyrelsens preliminära översättning:
Rastlösa ben (restless legs) är en sensomotorisk rubbning i vaket tillstånd som kännetecknas av en stark, nästan oemotståndlig lust att röra på benen. Denna rörelsevilja åtföljs ofta, men inte alltid, av andra obehagskänslor djupt inne i benen. Även om benen är mest påverkade beskriver många personer med restless legs även symtom från armar. Symtomen är värre i vila, lindras vid rörelse och uppträder framför allt på kvällen eller natten. Symtomen är tillräckligt allvarliga för att orsaka signifikant lidande eller funktionsnedsättning psykiskt, fysiskt, socialt, i arbete eller i akademiska studier, exempelvis på grund av frekventa sömnstörningar. De flesta personer med rastlösa ben uppvisar också periodiska benrörelser under sömn. En separat diagnos för periodiska rörelser i extremiteter är inte motiverad i sådana fall, eftersom rörelserna i extremiteter under sömn anses ingå i symtombilden.
I den äldre versionen ICD-10, som fortfarande används i många svenska sammanhang, är/var koden G 25.8, i gruppen neurologiska sjukdomar [2]. Bytet av grupp är inte så dramatiskt som det kan låta: RLS har neurologiska orsaker och yttrar sig oftast mest påtagligt som sömnstörningar.
[1] ICD, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems
[2] www.rlsforbundet.se/ny-diagnoskod-for-rls-langsamt-pa-vag-till-sverige/
Liknande lindriga problem
Många har enstaka gånger känt att det kan vara lite svårt att få ro i benen, men att det då brukar lugna sig så snart man rört sig lite och att det inte känns som något stort problem. Diagnosen RLS är då knappast motiverad.
Det är naturligtvis bra att många bara har lindriga problem, men tyvärr bagatelliseras en del allvarlig RLS om man tror att RLS aldrig är värre än så
Järnbrist i hjärnan har ofta stor betydelse.
Fler kvinnor än män är drabbade.
Kroppens dopaminsystem har en nyckelroll.
3. Egenvård vid RLS – vad kan man göra själv?
Egenvård kan vara till nytta vid de flesta typer av RLS. Ibland ger den tillräcklig effekt, ibland kan den komplettera medicinsk behandling. Man får pröva sig fram till vad som fungerar.
Livsstil
Man kan ha stor nytta av vanlig sömnhygien, exempelvis:
- Regelbundna sovvanor: Gå till sängs och stig upp ungefär samma tid varje dygn.
- Undvik ”tupplur” på dagen – om den inte visat sig passa in i en fungerande dygnsrytm.
- Motionera gärna, men varva ner i god tid innan sänggåendet.
- Använd inte sängen som arbetsplats.
- Ha mörkt, svalt och tyst i sovrummet.
- Gå upp om du inte kan somna. Gör något avslappnande tills du verkligen längtar efter att få lägga dig.
- Många upplever att problemen förvärras av koffein, särskilt om man dricker kaffe eller något annat med koffein under eftermiddag eller kväll. Alkohol kan ge tillfällig lindring men medför ofta att besvären blir etter värre efter någon/några timmar.
Fysioterapi
Massage, borstning, kompressionsstrumpor, stretching, tyngdtäcke och andra former av tryck och stretching kan lindra. Varm eller kall dusch, liniment eller elektrisk stimulering med TENS [3] eller TOMAC [4].
Psykosocialt stöd
Kognitiv beteendeterapi, KBT, och andra typer av psykosocialt stöd kan i vissa fall ge värdefullt stöd. I bästa fall kan sömnen bli bättre samtidigt som förmågan att leva med RLS-besvären förbättras.
Kosttillskott
Det finns flera kosttillskott som påstås kunna lindra RLS-besvär. De flesta av dessa har ingen bevisad effekt, men det pågår en del forskning som RLS-förbundet följer. Det kan också vara bra att lyssna till andras erfarenheter. Om man läser på, köper av seriösa handlare och håller sig till måttlig dosering kan man pröva sig fram.
4. Medicinsk vård vid RLS
Om egenvården inte räcker behöver man diskutera med läkare.
Likvärdiga läkemedel tillverkas ofta av flera företag och säljs då med olika namn. För att undvika missförstånd anger vi namnet på läkemedlens verksamma ämne.
Inledande frågor
Läkemedel som kan ge problem?
Det finns en del läkemedel som kan förvärra RLS-besvär. Till exempel kan antidepressiva läkemedel, antihistamin och fentiaziner ha sådan negativ effekt. Om man använder något sådant läkemedel kan man diskutera för- och nackdelar samt eventuella alternativ.
Järnnivå i hjärnan?
Låg järnnivå i hjärnan kan förvärra eller rent av orsaka RLS-besvär. Olika forskare har lite olika uppfattningar om vad som bör vara målnivå och hur den ska mätas, men alla är överens om att järnet i hjärnan har stor betydelse. Om det inte finns en pågående infektion/inflammation, ger ett enkelt prov av ferritinnivån i blodet oftast en ganska bra bild. RLS-sjuka bör ha ett värde i överdelen av normalintervallet, gärna över 100 mikrogram/liter. (Blodvärdet Hb ger inte tillräcklig information.)
Njurfunktion?
Bristande njurfunktion kan förvärra RLS-besvär. Det kan därför vara motiverat att mäta kreatinin som ger ett mått på den funktionen.
Ärftlighet?
RLS har en stark ärftlig faktor och det kan därför vara meningsfullt att berätta för läkaren om det finns släktingar med liknande problem.
Läkemedelsbehandling
Järn
Höjning av en låg järnnivå leder ofta till minskade RLS-besvär. Om ferritinvärdet indikerar att nivån är låg, kan man använda järntabletter. Om det inte räcker för att nå målnivån, kan man pröva intravenös tillförsel.
Eftersom det i detta fall handlar om att nå ett normalvärde snarare än om att tillföra något nytt verksamt ämne kan järn ordineras även till barn.
Dopaminergika
Dopaminergika är att samlingsnamn för läkemedel som ger samma effekt i hjärnan som signalsubstansen dopamin. Dessa läkemedel utvecklades för att hjälpa patienter med Parkinsons sjukdom, men visade sig senare redan i låga doser fungera bra även mot RLS-besvär. Som biverkan kan dessa läkemedel i vissa fall ge bristande impulskontroll. Vid hög dosering och/eller långvarigt bruk finns betydande risk för augmentation, där läkemedlet kraftigt förstärker besvären i stället för att dämpa dem.
Levodopa kan ge snabb effekt men ger särskilt stor risk för augmentation. Det ska därför användas i låg dos och endast vid enstaka tillfällen.
Pramipexol kan fungera bra under lång tid om dygnsdosen hålls låg och gärna delas upp i flera deldoser. Många RLS-forskare anser att den maxdos som anges i FASS i de flesta fall är alldeles för hög.
Ropiniorol kan vara ett liknande alternativ till pramipexol.
Rotigotin kan tillföras via ett plåster som ger jämn tillförsel hela dygnet. Flera RLS-forskare bedömer att den jämna tillförseln kan minska risken för augmentation, men att det svagaste plåster som tillhandahålls i Sverige (2 mg/24 timmar) ger alltför hög dosering, och därför bör klippas i två delar trots att fabrikanten avråder från det. Fabrikanten anger RLS som indikation, men om plåstret förskrivs med RLS som indikation omfattas det inte av den offentliga läkemedelsförmånen som ger högkostnadsskydd [5].
Gabapentin och pregabalin
I ljuset av problemen med augmentation har gabapentin och pregabalin under senare år allt oftare lyfts fram som förstahandsalternativ som läkemedel vid RLS. Särskilt i USA har man lyft fram dessa alternativ, medan europeiska forskare är mer tveksamma. En del av bakgrunden kan vara att man i USA brukat ordinera högre doser av dopaminergika än i Europa, och att man därför sett större problem med augmentation.
Gabapentin och pregabalin ger ingen, eller åtminstone lägre, risk för augmentation. Doseringen kan behöva bli hög för att nå effekt, och ibland blir effekten otillräcklig även vid maxdos. För pregabalin pekar många på att det finns risk för missbruk och beroende. Det finns en hel rad tänkbara biverkningar. Några av dem kan vara allvarliga men flera minskar efter en tids användning. Olika patienter reagerar mycket olika; en del tycker att de fungerar bra medan andra upplever stora nackdelar.
Ingen fabrikant av gabapentin eller pregabalin anger RLS som indikation, men läkare som anser sig ha tillräckliga kunskaper kan ordinera dem även mot RLS.
Opioider
Vid svår RLS kan opioider vara det enda fungerande alternativet. Redan på 1600-talet, när Sir Thomas Willis först beskrev sjukdomen, skrev han att opium kunde lindra de besvär vi numera kallar RLS. Idag är vi väl medvetna om att opioider kan skapa beroende. Opioider är därför aldrig ett förstahandsalternativ vid behandling av RLS, men redan i låga doser kan de vara effektiva mot svår RLS.
Olika opioider används i olika länder. De har olika för- och nackdelar, och den internationella forskningen ger ännu ingen tydlig bild av vilka som är bäst lämpade vid RLS. Försiktig dosering och god uppföljning är alltid viktigt.
I Sverige finns en enda opioid, en kombination av oxikodon och naloxon [6], där tillverkaren anger RLS som indikation. Läkare som anser sig ha tillräckliga kunskaper kan även ordinera andra opioider.
[5] www.tlv.se
[6] säljs bland annat med handelsnamnet Targiniq
Generiskt utbyte
Ganska ofta föreslår apoteket ett läkemedel med ett annat namn än det som står på receptet. Det är då ett alternativ som Läkemedelsverket bedömer vara likvärdigt, men som vid uthämtningstillfället har ett lägre pris. Syftet är att med hjälp av konkurrens begränsa kostnaderna för samhälle och patienter. Systemet kallas generiskt utbyte.
För det mesta fungerar detta bra. Det verksamma ämnet och dosen är densamma. Men olika tillsatsämnen och tillverkningsprocesser kan göra att olika fabrikat fungerar lite olika. Därför kan det ibland finnas anledning att hålla sig till ett särskilt fabrikat. Det kan vara bra att diskutera frågan med den läkare som skriver receptet. När det är hon/han som bedömer att det finns en sådan anledning, kan hon/han på receptet ange vilket fabrikat som ska lämnas ut. Det blir då ingen merkostnad för patienten. Om det ”bara” är patienten som själv anser att enbart ett visst fabrikat fungerar bra, så måste patienten själv betala merkostnaden för att få just det fabrikatet.
5. Vart kan man vända sig med frågor om RLS?
RLS-förbundet
RLS-förbundet har en hemsida med mycket information: till exempel frågor och svar, nyheter från forskningsfronten och patientberättelser. Medlemmar kan även läsa både nya och gamla nummer av tidningen Rastlös via hemsidan. Alla fakta är väl underbyggda.
Medlemmar kan också ringa någon av förbundets rådgivare. Rådgivningen är en service till medlemmar från medlemmar i RLS-förbundet. Rådgivarna arbetar frivilligt och utan ersättning. De kan lyssna, de kan dela med sig av sin erfarenhet och de är pålästa, men de är inte vårdgivare och deras råd kan inte ersätta en allsidig medicinsk bedömning. Den kunskap rådgivarna får genom de personliga samtalen kan bli till nytta även för andra som lider av RLS. Som inringare kan man vara anonym. Mer information finns på hemsidan.
Sjukvården
Vid besvärlig eller svår RLS är läkarkontakten viktig. Flera vårdgivare använder egna kunskapsunderlag som kan vara anpassade för sjukvårdspersonal och/eller patienter. Kvaliteten på dessa kunskapsunderlag är blandad.
När det fungerar bra, är vården lyhörd och man prövar sig fram tillsammans med patienten. RLS-förbundets information kan ge underlag för samtalen.
Om det inte fungerar bra, kan man söka annan läkare. Man kan också be om ny bedömning av en annan läkare, ibland kallad ”second opinion”. Mer information om den möjligheten finns på 1177 [7] .
Det finns flera Facebook-grupper om RLS, på olika språk. Flera av dem kan förmedla värdefulla erfarenheter, men det finns inga garantier för att alla uppgifter stämmer.
[7] www.1177.se/sa-fungerar-varden/om-du-inte-ar-nojd/ny-medicinsk-bedomning/
Mer om RLS
6. Går RLS att bota?
Genetisk forskning pekar på att det kan komma nya typer av läkemedel. Det pågår också intressant forskning om kopplingar till bakteriefloran i magtarmkanalen, till betydelsen av vissa spårämnen och möjligheterna i viss nervpåverkan. Men på alla dessa områden verkar det vara en bra bit kvar till konkreta resultat av bred betydelse. Kanske visar det sig att olika former av RLS har olika orsaker och kan behandlas på olika sätt. RLS-förbundet följer utvecklingen.
Historien bakom RLS
RLS beskrevs första gången i en vetenskaplig tidskrift redan på 1600-talet av den brittiske läkaren Sir Thomas Willis. Den svenske läkaren Karl-Axel Ekbom ”återupptäckte” syndromet i mitten av 1900-talet och gav det då namnet RLS, Restless Legs Syndrome. RLS kallas därför ibland WED, Willis Ekboms Disease, men eftersom det inte har samma språkliga koppling till sjukdomen, har de flesta nu återgått till beteckningen RLS.
Internationella expertgrupper
Det finns en internationell expertgrupp, International Restless Legs Study Group, IRLSSG [8] som publicerar olika typer av rapporter och riktlinjer. Det finns även en särskild europeisk expertgrupp, European Restless Legs Syndrome Study Group EURLSSG [9] som har kontakter med IRLSSG.
Det svenska RLS-förbundet samarbetar med andra europeiska patientföreningar för RLS i European Alliance for Restless Legs Syndrome, EARLS [10] och har goda kontakter med expertorganisationen EURLSSG.
De europeiska neurologernas samarbetsorganisation European Academy of Neurology, EAN [11] har nu (fortfarande 2026) en särskild arbetsgrupp för att ta fram europeiska riktlinjer för behandling av RLS. I denna arbetsgrupp ingår RLS-förbundets ordförande som patientföreträdare (2026).