Mitt namn är Ingvar Westlin och jag är en man på 79 år. Jag har varit med om något som jag skulle vilja varna andra för. Jag har haft ganska svår RLS sedan 1980-talet.
I början av juni var jag på Danderyds sjukhus för att operera bort en böld på skinkan, och med enbart ryggmärgsbedövning. Jag skulle sitta i en gynstol under operationen.
Eftersom man skulle vara fastande så kunde jag inte ta min vanliga RLS-medicin. Under ett dygn brukar det vara en liten cocktail som består av Sifrol, Gabapentin och Targinique uppdelade på olika sätt vid sex olika tillfällen. Men nu skulle jag alltså vara helt utan.
Jag var vaken hela tiden under operationen och jag hade svårt att ligga stilla med överkroppen. På väg mot uppvaket kände jag ett stort obehag och jag sa att jag ville lägga ner mina ben. ”De är redan nere”, sa de till mig. ”Det är så att hjärnan minns det läge som var när bedövningen gick in.”
Och sen inne på uppvaket blev det etter värre. Mina ben sparkade rätt upp i luften. Det var så hemskt. Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Två sköterskor fick stå och hålla ned mina ben och de fick lov att kalla på personal från operationsavdelningen. De diskuterade problemet och sedan fick jag någon medicin som skulle lugna mina rörelser och det fungerade. Tyvärr vet jag inte vad det var.
Efter några dagar så fick jag en ny böld bredvid den förra och det blev ny operation.
Jag begärde då att få bli sövd i stället. Vilken skillnad! Jag vaknade upp lugnt och fint, utan problem med benen. Sedan kunde jag börja mitt medicinschema som vanligt.
Jag vill varna andra restleggare om ni behöver opereras med ryggmärgsbedövning. Tänk efter hur det kommer att bli i förhållande till hur ni tar er medicin!
Ingvar Westlin, 2025-07-25
